”Vad är det med Stora Bokbytardagen som gör att det känns så varmt och mysigt i mig, som om hjärtat blir så stort att det liksom vill krypa ut ur bröstet på mig? Är det tanken på att människor som annars aldrig skulle ha mötts får en möjlighet att dela en stund tillsammans med varsin bok i handen? Eller är det för att böcker inte bryr sig om vi är korta eller långa, bruna eller vita, rika eller fattiga? De finns där för oss alla.
Detta är några av anledningarna till min vurm för Stora Bokbytardagen. Men det som är alldeles särskilt speciellt för mig är barnen. Barn och böcker hör liksom ihop. Med hjälp av böcker kan de resa ut i rymden, ha en egen häst, hissa upp sin lillasyster i flaggstången och vara fotbollshjältar och känna att livet inte har några som helst begränsningar.
Böckerna låter dem även att känna sig ledsna och sorgsna. De får ramla ner från sina hemliga trädkojor och bryta en arm. Kanske dör världens bästa morfar eller kompisens älskade hamster. De får uppleva det allra hemskaste och mest otänkbara och ändå komma ut helskinnade på den sista sidan i boken.
Jag tror att det är jätteviktigt att barn får försvinna in i sitt läsande. Det gör dem bättre rustade för allt som det riktiga livet kan innebära.
För barn läser inte bara en bok. Barn lever sig in i böckerna. Det härligaste beviset på det fick jag den allra första Stora Bokbytardagen. Flera skolklasser hade samlats på Rådhustorget i Mariefred för att byta böcker. Det var stojigt och stökigt. Då såg jag en flicka som sökte med blicken bland alla böcker. Plötsligt såg hon Boken. Resolut gick hon fram och bytte till sig den. Sedan satte hon sig helt sonika ner på marken, mitt bland alla människor, och började läsa. Helt opåverkad av allt omkring henne satt hon i sin egen värld och var helt plötsligt ingen liten flicka. Hon var pilot eller indian, eller kanske en dinosaurie.
Då svällde mitt hjärta och blev alldeles varmt. Och just där och då insåg jag vad Stora Bokbytardagen handlar om för mig.”
//Bitte Kempe Björkman
Liknande: